Hackebackeskogen

Vi var på söderåsen och vandrade. Att hålla sig till markerade stigar har aldrig varit vår grej vilket resulterade i mycket jobbigare vandring än planerat. Fast mycket skratt blev det.

Förresten

Så hoppas jag att folk förstod skämtet i förförra inlägget. Vill ju inte ha felaktiga tankar om mig här på cyberspace!

Besök

Jag och Pepe har besök av en uggla denna lördag.

Knuts mamma ska iväg ikväll och lämpade av ungen hos oss.

PYJAMASPARTY!!!!!

Tur man kan hantera sådana här situationer

Idag försökte Pepe ta ledarskapet över mig. Vilken tur att jag kan hantera sånt liksom.
Bet honom i örat och morrade. MjaaA precis som hundmamman!! Nu är jag åter herre på täppan!

Hehehe

Också lite uppdatering!

Idag fick jag äntligen tummen ur och sprang en runda med Pepe, något jag inte gjort sen i somras.
Pepe stretchades efteråt och han är så jäkla stel i ett av bakbenen. Masserade och stretchade honom igår och ska få mig själv att minnas att göra det efter varje promme! ( vet att jag kommer glömma)
Ungen ligger just nu och tuggar på en strupe med nyskrapade tänder i sin nya snygga korg!

Att minnas, eller att icke minnas

Det här med minnen är ju en annan intressant fråga.
Jag minns det som igår när jag höll Pepe i famnen för första gången och luktade på den där underbara valpdoften.

Året i Örkelljunga däremot minns jag knappt någonting av och ibland känns det som en inbillning, något min hjärna har made up. Jag minns kylan när jag stod och väntade på bussen, jag minns soffan i köket som vi alltid satt (låg) och vräkte oss i. Jag minns promenaderna med Julia på vintern.

Det jag däremot minns väldigt lite är lektionerna. Skolhuset, hundstallen inget av det är riktigt där, snarare suddiga konturer.

Pettan då nott remember annything!

DISS till Charlotte Swansteins blogginlägg

Ger en diss till Charlotte Swanstein för hennes senaste blogginlägg om Jaktutbildning för barn. Egentligen är det svårt att få fram vad hon egentligen tycker eller vill. Det enda man verkligen kan slå fast klart och tydligt är att hon känner avsky mot jägareförbundet (som hon skrivit om i tidigare blogginlägg.)

I sitt senaste inlägg ger hon inte bara en förvriden bild av hur jakt och jägare är, utan målar även upp en bild hur jakthunden ”far illa”. Dessutom tycker hon att det borde införas licens för jägarna för att de ska få ha hund.För jägare kan ingenting om hundar, det vet ju varenda dåre på den här jorden….eller inte

Jag är ledsen Charlotte. Men att gå runt att påstå att jägarna inte borde få ha hund och att de hanterar dem dåligt, då blir jag ledsen. Jag blir ledsen för att alla de som läser din blogg eller lyssnar på dina åsikter tror att jägare är idioter utan kompetens och jag blir även ledsen för att du har fått den här erfarenheten på grund av dåliga jägare.

I jaktlaget som jag följer med så är vi cirka 12 stycken och de flesta av dem har hundar. Det är en salig blandning av vorsthe, labrador, border terriers, griffon. Ja, ganska mycket hundar dvs. och under de gånger jag har följt med dem på jakt, både under vinter och sommar har jag aldrig sett hundarna misskötas en enda gång. När det är vinter ligger de med täcke i bilen om de inte är med under jakten. På sommaren får de tillgång till vatten. Bagageluckorna står på vid gavel för att det inte ska bli varma och de rastas alltid med jämna mellanrum.

Jag har förmånen att bo granne med en av jägarna och hon är ute och cyklar med sin hund och jag vet att de andra tränar och tävlar för jaktprov etc.

Det viktigaste att poängtera är att jakthundarna får göra det som de är avlade för sedan urminnes tider. De får springa efter vilt, spåra, söka och apportera. Hade det inte varit bättre att koncentrera sig på Svensson-hundarna om vi nu ska göra påhopp? Många av de hundarna är ju jakthundar i grund och botten. Golden, labbe, beagle, tax…listan kan göras lång. Och det är inget fel med att ha hundarna och göra annat med dem, men hur många av Svensson-familjerna gör något med sina hundar förutom promenader? Hur ofta får de spåra eller apportera eller använda huvudet öht?

Lägg krutet på något annat än jägareförbundet, så kanske du kan uppnå mer. Eller lägg krutet på de DÅLIGA jägarna och smutskasta inte hela förbundet.

Mvh Petro och Pepe

Medan jag ligger och pluggar är ungarna ute och ”vaktar” gården. De står och skäller och ylar på något jag inte kan se härifrån där jag sitter. Båda två står med huvudena bakåt och tonarterna dansar med vinden. Tjusigt!

Pepe är en setter, om någon missat det och jag tycker att han ser ut som en setter. Tänk att det finns människor som tycker olika. För under årens lopp har Pepe varit

Amris

Golden Retriver

Min setter med inslag av grandis!

Flatcoated retriver
Wachtel
Gordon Setter
Setter/ Grand Danois

Irländsk setter som inte ens är någon jätteovanlig ras. Jistanes.

Tycker snarare att det är konstigt att ingen har anklagat honom för att vara kalv än!

 

Onda ögat har riktats på settermamman

Influensan har drabbat hushållet. Sen i torsdags morse har jag legat nedpackad i sängen utan varken tidsuppfattning eller möjlighet till att kommunicera vettigt med omvärlden. Fint att det kom samma dag som jag och Julia skulle presentera vårt projektarbete. Eller jobbmässan som företagen i Hörby hade igår som jag hade tänkt gå på för att snoka efter roliga jobb. I fredags hade jag 39.8 i feber och OH MY FUCKING GOD vad jag mådde dåligt, har knappt några minnesbilder från dagen. Ringde Julia i min yra och gnällde, det är i princip vad jag minns.

Idag mår jag bättre. Ingen feber, men orkar bara 10 min på benen innan jag måste lägga mig ner.

På torsdag och jag till Frankrike med två andra elever och två lärare för att vara med i Europaparlamentet i Strasbourg. Kommer bli förbannat intressant och spännande och har gett mig fan på att vara helt frisk då.

Pepe har klarat sig mer än väl, hans mormor har skämt bort honom som den bortskämda setter han är. Dessutom så sprider han leksaker omkring sig i huset att hade jag inte vetat bättre hade jag trott att vi var en småbarnsfamilj!

Bortskämd snorunge i hemmasytt halsband!

Rävjakt

Idag var det rävjakt tillsammans med min granne och hennes jaktlag, allt som allt var vi väl cirka 25 personer. Pepe fick såklart följa med och gå i drevet. En lycklig setter och jag gick tillsammans uppe på Göingeåsen över stora stenar, klippor och nästan lodräta backar samtidigt som vi hojtade för att få räven på flykt.

Vi fick tyvärr ingenting, men de som stod på pass bommade två gånger på en räv och de såg bland annat vildsvin, rådjur och älg som även fick springa ifrån drevet.

Pepes vorsthekompis Agge och Micke

En del av jaktlaget

Glad röding när vi gick i drevet med fin orange väst på sig

Efteråt grillade vi korv och snackade allmän jaktskit, mys.

Vi fick dessutom gå på eftersök eftersom de sett blodstänk i snön på ett ställe där de missade räven. Vi fann ingenting och inte heller hittade vi något mer blod. Så jävla tråkigt ändå, skadeskjutning är bland det värsta som finns inom jakten och hade det varit jag som var skyldig tror jag inte att jag hade kunnat somna på natten.